English translation:

Roots Highway: Italian ‘Best of 2011″

http://www.rootshighway.it/speciali/best2011/riepilogo.htm

Hifi & Musik Best of 2011:(Swedish magazine)

http://www.hifi-musik.se/musik/2011/12/26/Komplett-lista/

Real Roots Cafe Review: (Netherlands)

http://www.realrootscafe.com/01_12.html

Roots Report: Climbed up to #3 in the Folk Category and # 5 in the Canadian!

Country Jukebox: German review:

http://www.countryjukebox.de/pages/flash.htm

http://www.rootsmusicreport.com/index.php?page=yearendchart&genre=folk

I’m also #6 this week on the Folk Chart and #8 on the Canada Chart.

I just found out my The Greatest Ones Alive is the #2 most played record on Folk/Roots Galaxie Folk/Roots Radio for albums released in the late 2010-2011!! Check out this list: 

> 1 — Fish & Bird — Every Whisper is a Shout Across the Void — Fiddle Head Records
> 2 — Sarah MacDougall — The Greatest Ones Alive — Rabbit Heart Music
> 3 — Norma MacDonald — Morning You Wake — Paperweight Music
> 4 — Mae Moore — Folklore — Poetical License
> 5 — Blackie and the Rodeo Kings — Kings and Queens — File Under Music
> 6 — The Good Lovelies — Let the Rain Fall — Good Lovelies/Six Shooter
> 7 — Katie Moore — Montebello — Purple Cat Records
> 8 — The Deep Dark Woods — The Place I Left Behind — Six Shooter/Sugar Hill
> 9 — Suzie Vinnick — Me ‘n’ Mabel — (independent)
> 10 — BettySoo and Doug Cox — Lie to Me — Borderline Talent
> 11 — Catherine MacLellan — Silhouette — True North
> 12 — Steve Dawson — Nightshade — Black Hen Music
> 13 — The Warped 45s — Matador Sunset — Pheromone Recordings
> 14 — 100 Mile House — Hollow Ponds — Hole In My Shoe Productions
> 15 — Ray Bonneville — Bad Man’s Blood — Red House
> 16 — David Francey — Late Edition — Laker Music
> 17 — Madison Violet — The Good in Goodbye — True North
> 18 — Fearing & White — Fearing & White — Lowden Proud
> 19 — Trisha Gagnon — A Story About You And Me — Jam ‘N Music 
> 20 — The Laws — Try Love – thelaws.ca
> 21 — Ian Tamblyn — Walking the Bones — North Track Records
> 22 — The Wailin’ Jennys — Bright Morning Stars — True North
> 23 — Pharis & Jason Romero — A Passing Glimpse — Lula Records
> 24 — Kim Stockwood — Back to the Water — TurtleMusic
> 25 — Lynne Hanson — Once the Sun Goes Down – lynnehanson.com
> 26 — Bruce Cockburn — Small Source Of Comfort — True North
> 27 — Genticorum — Nagez Rameurs — Roues et Archets
> 28 — Ken Whiteley — Another Day’s Journey — Borealis
> 29 — Lynn Miles — Fall for Beauty — True North
> 30 — The Once — Row upon Row of the People They Know — Borealis
> 31 — Matt Andersen — Coal Mining Blues — Busted Flat
> 32 — Laura Repo — Get Yourself Home — Repo Girl
> 33 — Michael Jerome Browne — The Road Is Dark — Borealis
> 34 — John Reischman & The Jaybirds — Vintage and Unique — Corvus
> 35 — Arlene Bishop — Begin Again — The Twelve Steves
> 36 — Oh Susanna — Soon the Birds — Outside Music
> 37 — Andrea England — Hope & Other Sins — Lemonade Factory
> 38 — Murray McLauchlan — Human Writes — True North
> 39 — The Olympic Symphonium — The City Won’t Have Time To Fight — Forward
> 40 — Rob Lutes & Rob MacDonald — Rob Lutes & Rob MacDonald Live – roblutes.com
> 41 — Qristina and Quinn Bachand — Family — (independent)
> 42 — Scott Cook — Moonlit Rambles — Groove Revival
> 43 — La Bottine Souriante — Appellation d’Origine Controlee — Borealis
> 44 — Fred Eaglesmith — Cha Cha Cha — Fred Eaglesmith
> 45 — The Foggy Hogtown Boys — The Hogtown Sessions — Vote-O-Tone
> 46 — Ariana Gillis — Forget Me Not — AG
> 47 — Amy Cunningham — To the Stars We’ll Return – amycunningham.com
> 48 — Anne Lindsay — Hurry on Home — Violindsay
> 49 — Kate Reid — Doing It for The Chicks — Firebones
> 50 — Bruce Guthro — Celtic Crossing – bruceguthro.com
> 51 — Carrie Catherine — Wilderness – carriecatherine.com
> 52 — Cold Specks — Holland — Arts and Crafts
> 53 — Loreena McKennitt — The Wind That Shakes The Barley — Universal

2011 was an amazing year for me! Here are my Highlights of 2011:

1. Going on a 75 date, 8 countries tour with Gordie Tentrees! We went to BC, Alberta, Montana, Colorado, Oklahoma, Kansas, Tenessee, Missouri, Arkansas, Texas, New Mexico, Arizona, California Oregon, Italy, Germany, Sweden, Switzerland, Denmark!

2. Played a bunch of festivals: Eaglewood, Dawson City , Frostbite, the Fred Eaglesmith Picnic, Breakout West, Blue Feather and more!!

3. Ontario tour with the fantastic Mr. Patrick Brealey

 check this guy out. www.patrickbrealey.com

4. Finishing  and releasing the new album ‘The Greatest Ones Alive”. I released this album in August and in the months following, so many things happened…It was the #1 most played album in September on Galaxie Folk Roots, I got to open for Ferron, it got a bunch of amazing reviews and radio play, and it ended up on several ‘Best of 2011”- lists, and I got a manager.

5. Europe tour with my trio! And the Independent listed me as one of the top 10 shows to go see in the UK in September!

I‘m looking forward to continue touring in 2012, and finish writing a new album…

If you are in Western Canada, come out and see us in January/Feb!:

SARAH MACDOUGALL WESTERN CANADIAN CD RELEASE TOUR DATES

Sarah MacDougall ”The Greatest Ones Alive” (Rabbit Heart/Hemifrån)

Sarah MacDougall, som nu släpper sin andra fullängdare ”The Greatest Ones Alive”, skriver allt sitt material själv. Hon är svensk-kanadensiska och befinner sig någonstans mitt emellan altcountry och indie/folkgenren. Hon har jämförts med artister som: Buffy Saint Marie, Joan Baez, Tracy Chapman mfl.

Jag tyckte att hon redan på debuten ”Across The Atlantic” lät mycket som Eliza Gilkyson, för att beskriva hennes sångstil, även om hon inte har lika mycket av den traditionella countryn som Eliza. Nya skivan är i mitt tycke jämnare och därför bättre med några riktigt bra låtar såsom: ”Sometimes you lose, sometimes you win”, ”It’s my place (and I want it!)” och ”Mmm”.

Börje Holmén

(Rabbit Heart Music)

Har vi här en ny stjärna i vardande? Ja, att döma av hennes nya, andra, album så finns potentialen. Svensk-kanadensiska Sarah MacDougall sjunger med en personligt spännande röst, med en härlig melodi och kombination av mjukhet och spets. Och här finns mer att hämta. Vi kan höra på några sånger att hon gömmer ytterligare en nivå av möjligheter inom sig. Hämta upp dem, släpp ut dem och det kommer att bli ännu mer spännande och fängslande. Hon kittlar oss i �Song #43�.

Sångernas svävande lätthet bärs upp av fina instrumentinsatser och ett fint arrangemang i händerna på tre producenter som vet vart man är på väg. En av dessa är alltid Sarah. Och oftast Matt Rogers, som även spelar en hel del olika instrument. Och någon gång tillsammans med Bob Hamilton, som spelar pedalsteel på �Permafrost�. En sång som dessutom är en kall isig mittpunkt i denna sångcykel, där storm och kyla återkommer. Samtidigt finns det en värme och ett lugn i denna kyla och storm. Det är som världen var i uppror utanför Sarah men att hon har ett inre lugn att lokalisera ut i framförandet. Eller hör jag fel? Nej, för det hela börjar med �some people put their lives into a dream, I put my life inside a song�. Eller? Det finns ett gnagande tvivel, det finns en ensamhet, det finns ett mörker, det finns en kyla, det finns en saknad. Ändå hör jag ett hopp, som kanske inte finns. Det borde finns plats för lite sol, lite lycka, lite framgång också.

Därför är det är så trevligt att höra den fingertoppskänsla som de har haft i instrumentsättningen. Härligt att den fylliga resonansen från en weissenborn får vara med och blanda sig med orgel, wurlitzer, piano, glockenspiel, pedalsteel, fiol, cello, harmonium, gitarr, bas och trummor. Ja, inte allt på en gång naturligtvis utan väl portionerat och använt.

På textsidan finns det lite mer att göra. Det finns en kärna som är stark i alla sånger medan några får en utsmyckning som ibland blir för lyrisk för sångernas eget bästa.

Det är en kombination av americana, folkmusik, indiepop, country och gospel som kommer med en oftast svepande rörelse. Mer skånska öppna slätter än kanadensiska mörka skogar. Det hela slutar ändå med att vi en gång kommer att ha gjort det vi skulle göra och blåser iväg. Trots detta känner jag ett harmoniskt lugn när jag hör �The Greatest Ones Alive� Lurar hon oss? Vad månde det bliva av denna talang!

/Staffan Solding

In maart 2009 mocht ik voor Rootstime een recensie schrijven van het prachtige album “Across The Atlantic”, de tweede plaat van de in Zweden geboren maar sinds meerdere jaren in Canada wonende zangeres en songschrijfster Sarah MacDougall. Deze dame legt zich toe op muziek in het alt.country- en folkgenre en mocht al die leuke uptempo liedjes en ballads gedurende de voorbije twee jaren live gaan brengen op diverse podia in Canada, het Verenigde Koninkrijk en Scandinavië. De Benelux werd daarbij schandelijk over het hoofd gezien en daar zou ze nu toch verandering moeten in brengen.

Vanzelfsprekend zijn we dan ook blij dat Sarah MacDougall ons heden komt verblijden met een derde studioplaat die de titel “The Greatest Ones Alive” heeft gekregen. Net als op haar vorige cd staan hier ook nu weer tien nummers van eigen makelij op. Zeer mooie liedjes die professioneel gecomponeerd werden en voor deze plaat van een rijkelijke orkestratie werden voorzien.

Het mooie aan haar liedjes is dat ze in elke song een op zichzelf staand boeiend verhaal weet te vertellen, of die song nu 3 minuten of 6 minuten duurt. Al van bij het eerste nummer “Sometimes You Lose, Sometimes You Win” grijpt Sarah MacDougall je bij het nekvel en pas na de laatste noten van slotsong “We’re All Gonna Blow Away” lost ze die greep zachtjes. Maar dan heeft de verslaving aan haar imponerende muziek al lang toegeslagen en grijp je als luisteraar naar de replay-toetsen op de afstandsbediening van je stereo.

Haar zeemzoete, aangename stem verplicht je om aandachtig te luisteren naar de catchy liedjes die elkaar in sneltempo opvolgen op “The Greatest Ones Alive”. Het aanstekelijke in melodieuze songs als “It’s My Place (And I Want It!)”, de titeltrack over de problemen bij het opgroeien van tiener tot volwassene en de beklijvende akoestische tracks “Permafrost” en “Mmm” is dat je er telkens weer opnieuw wilt naar luisteren.

Bij haar vorige plaat schreef ik al dat Sarah MacDougall met de tremelo in haar stem en met haar simpele maar zo oprecht gemeende liedjes recht naar je hart wil mikken. Op deze nieuwe plaat is dat niet anders en ze slaagt er ook nu weer wonderwel in. Liedjes waarin levenslessen worden verteld zoals in “It’s A Storm (What’s Going On?)”, “Cold Night” over onbeantwoorde liefde – met een prachtrol voor Tim Tweedale op lap steel – en het afscheidsliedje van haar overleden grootmoeder in “We’re All Gonna Blow Away” mogen van ons de hele dag lang door de stereo weerklinken zonder ook maar één moment te gaan vervelen.

Dat Sarah MacDougall ons hart helemaal gestolen heeft en dus ook niets meer fout kan doen is nu wellicht helemaal duidelijk. Maar om de ware reden daarvan te achterhalen en te begrijpen moet u vooral zelfs een gaan luisteren naar de schitterende nieuwe cd ‘The Greatest Ones Alive”. We zijn er van overtuigd dat u zich dan snel bij ons zult aansluiten als hardcore fans van deze prachtige Zweeds-Canadese zangeres. Sorry, maar ik moet nu snel even wat gaan bijschrijven op mijn jaarlijstje 2011.

Google translation of the full review:

In March 2009 I was allowed to write a review for Roots Time from the wonderful album “Across The Atlantic”, the second album from the Swedish-born but living in Canada for several years singer and songwriter Sarah MacDougall. This lady is dedicated to music in alt.country and folk genre, and if all the fun uptempo songs and ballads over the past two years to bring live on stages in Canada, the United Kingdom and Scandinavia. The Benelux was considered scandalously overlooked and that she would still have to change that.

Obviously we are pleased that Sarah MacDougall is now happy with our third studio album with the title “The Greatest Ones Alive” has received. As on her previous CD are also now on ten issues of our own making. Very nice songs that were composed and professionally for this record of a rich orchestration were provided.

The beauty of her songs, they come in every song in itself a fascinating story to tell knows, or that song is now 3 minutes or 6 minutes. Right from the first song “Sometimes You Lose, Sometimes You Win” Sarah MacDougall grabs you by the neck and only after the last notes of the closing song “We’re All Gonna Blow Away” addresses which hold them gently. But then the addiction to her impressive music has long struck and grab the listener to the replay button on the remote control of your stereo.

Her nautical sweet, pleasant voice forces you to listen carefully to the catchy songs together at a steady pace on “The Greatest Ones Alive”. The infectious in melodic songs like “It’s My Place (And I Want It!)”, The title track on the difficulties of growing up from teenage to adult and haunting acoustic tracks “Permafrost” and “Mmm” is that you over again want to listen.

On her last album I wrote that Sarah MacDougall with the tremolo in her voice and her simple yet so sincere heartfelt songs straight to your heart wants to aim. On this new album is no different and she succeeds admirably in once again. Songs in which life lessons are told as in “It’s A Storm (What’s Going On?)”, “Cold Night” about unrequited love – with a prachtrol for Tim Tweedale on lap steel – and the farewell song of her deceased grandmother “We’re All Gonna Blow Away “may of us all day long through the stereo echo without a moment to get bored.

Sarah MacDougall has stolen all our hearts and therefore can do nothing wrong may now be quite clear. But the true reason to identify and understand the above you should even listen to the brilliant new album ‘The Greatest Ones Alive “. We are confident that you will join with us quickly and hardcore fans of this beautiful Swedish-Canadian singer. Sorry, but I have to do some quick credited to my year list 2011.

CTRL ALT COUNTRY REVIEW: 5/5 stars! (Belgium)

SARAH MACDOUGALL “The Greatest Ones Alive” (Rabbit Heart Music)

(5*****)

“Some people put their lives into a dream, I put my life inside a song,” aldus Sarah MacDougall in “Sometimes You Lose, Sometimes You Win”, het openingsnummer van haar zopas verschenen derde cd “The Greatest Ones Alive”. Bijzonder veelzeggende woorden, zo blijkt vervolgens ruim zevenendertig minuten lang. Met de tien liedjes op haar nieuwe worp verdient de Canadese zich wat ons betreft immers een prominent plaatsje tussen getalenteerde landgenoten als een Lynn Miles, een Catherine MacLellan, een Suzie Ungerleider (Oh Susanna), een Sarah Harmer en anderen. Met een fluwelen stem en een bijzonder verfijnde pen als haar voornaamste bondgenoten streelt ze daarin vrijwel voortdurend de zinnen. Met wat productionele hulp van multi-instrumentalist Matt Rogers en verder ook studio-hand-en-spandiensten van onder anderen Awna Teixeira (van Po’ Girl), Gordie Tentrees en Kim Beggs boetseerde ze geduldig tien veritabele folk- en rootsheerlijkheden samen. Werkelijk tot in de puntjes verzorgd allemaal. Van een ronduit bedwelmende schoonheid! Tekstueel eerlijk, muzikaal heerlijk! Eigenlijk gewoon één van de mooiste singer-songwriterplaten van het jaar 2011. Onze luistertips om ook jou daarvan te overtuigen: het hierboven al even aangekaarte “Sometimes You Lose, Sometimes You Win”, het uitermate tedere “Permafrost” en het ook al bloedmooie “Cold Night”, dat hier binnenkort mede door een knappe Weissenborn-bijdrage van Tim Tweedale nog geregeld als een stukje quasi perfecte soundtrack voor precies zo’n nachten dienst zal gaan doen. Wat ons betreft een niets minder dan essentiële aanschaf.

Google translation:

Some people write well Their lives a dream, I put my life inside a song,” said Sarah MacDougall in “Sometimes You Lose, Sometimes You Win,” the opening track from her recently released third album “The Greatest Ones Alive”. Particularly significant words, then it turns over thirty-seven minutes long. The ten songs on her new roll deserves to us, because Canada has a prominent place among talented countrymen as Lynn Miles, Catherine MacLellan a, a leader Suzie Unger (Oh Susanna), Sarah Harmer and others one. With a velvet voice and a very fine pen as its main allies she caresses it almost continuously senses. With some productional help from multi-instrumentalist Matt Rogers and furthermore studio hand-and-span services, among others Awna Teixeira (Po ‘Girl), Gordie Tent Rees and Kim Beggs lost, she patiently ten veritabele folk and roots delights together. True to the last detail all. A downright intoxicating beauty! Lyrically honest and musically delicious! Basically one of the finest singer-songwriter albums of the year 2011. Our listening tips for you too to convince: the above equally raised “Sometimes You Lose, Sometimes You Win” extremely tender “Permafrost” and even gorgeous “Cold Night”, which are soon helped by a handsome Weissenborn contribution Tim Tweedale is regulated as a piece of almost perfect soundtrack for just such a night service will do. For us nothing less than an essential purchase.
———————————————————————————————————————-

5/6 stars in Swedish Magazine GAFFA

http://gaffa.se/recension/53654?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Recension / CD
Sarah MacDougall

The Greatest Ones Alive
Rabbit heart / Hemifrån | Släpptes måndag 3 oktober 2011
Recenserad av Magnus Sjöberg
GAFFA

5 stjärnor

Många pärlor att upptäcka.

Det lilla jag hört av Sarah MacDougall har i och för sig varit bra, men inte något som kommit i närheten av det jag hör på det nya albumet The Greatest Ones Alive. Faktiskt. Några av låtarna känns så avskalade och nakna i alltihop att de skulle kunna ramla ihop om det inte vore för MacDougalls röst, som står stadigt och vacker i alltihop. Rätt ofta som ett eko av Michelle Shockeds första skivor, samma uttryck, samma anda, samma akustiska ensamhet. Ibland kraftfulla i sig själva, ibland med ett gediget komp, som ger mer, men som också ger fler nivåer och fler tillfällen att finna allt.

Vid en första genomlyssning känns det ganska jämntjockt. Men en efter en tar de form. En efter en blir många låtar små gnistrande pärlor. Som växer, som blir profiler och som berättar sin egen historia. Sometimes You Lose, Sometimes You Win. The Greatest Ones Alive. Permafrost. It’s a Storm, som visserligen sätter sig direkt, men som hittar nya djup och nyanser, som bara blir bättre och bättre. Som bra musik ska vara. Vacker. Skör. Tidlös.

———————————————————————————————————————-

 (UK)

By Martin Chilton, Digital Culture Editor

5:38PM BST 19 Oct 2011

Strutting her own stuff in a very sweet-voiced style, however, is Sarah MacDougall, a Canadian-Swedish singer, who recently released The Greatest Ones Alive, which was recorded in Vancouver. The album features some graceful songwriting, all 10 tracks are of a consistently high quality, especially the lovely Permafrost. You can almost feel the blizzards coming in.

Sarah MacDougall: The Greatest Ones Alive (Rabbitheartmusic)

 

———————————————————————————————————————-

NÖJESGUIDEN (SWEDEN) 4/6
“One of Sweden’s best singer/songwriters”

http://nojesguiden.se/recensioner/musik/sarah-macdougall-greatest-ones-alive

The Greatest Ones Alive spelades in i Sarah MacDougalls andra hemland Kanada, men precis som med Ane Brun, Katarina Nuttall och Wendy McNeill är vi inte så nogräknade angående nationalitet när vi utser henne till en av Sveriges bästa singer-songwriters. Att hon turnerat med folk som Mary Gauthier och Kimmie Rhodes skvallrar om riktningen på hennes genomstarka och stundtals lätt popiga vintersånger fyllda med rootsdetaljer, och avseende röstens kvalitet och styrka är kan hon tävla med båda två. Att hon är den enda artisten i Sverige – möjligen tillsammans med nämnda McNeill – som inte bara ledigt utan också trovärdigt klarar att rimma på Saskatchewan ger extrapoäng.

———————————————————————————————————————-

DALADEMOKRATEN 4/5 (SWEDEN)